Ikväll sitter jag med den här utsikten. Den har redan hunnit bli vardag för mig. Om Amy är gnällig brukar jag ta en sväng till fönstret och titta ut, hon blir oftast nöjd då, hon är så fascinerad av alla ljus och all rörelse. Och när jag behöver vinna några minuter till så kan jag be Avon se efter om de ställt ut borden på gatan, en restaurang brukar göra det på kvällarna och Avon tycker att det är lite spännande. Det här som kändes så exotiskt för några veckor har vi nu helt omfamnat i vår vardag, jag kan fortfarande slås av det exotiska samtidigt som det känns så vanligt och hemma.
Idag tänkte jag på att det är så bra med olika perspektiv. Det är en av anledningarna till att jag ofta mår så bra av att resa. Det kan vara tröttsamt, besvärligt och påfrestande, men det förändrar perspektivet. I en ny miljö är det nästan omöjligt att inte ompröva sina handlingar, tankar och värderingar.
Flytten till Hongkong har varit lite av en reningsprocess för mig. Jag har fått göra mig av med en hel del idéer om hur vardagen borde vara. Idéer som jag inte tänkt så mycket på hemma i Sverige men när vi flyttade hit och det inte längre gick att leva på det sättet upptäckte jag hur svårt det var för mig att släppa det. Och hur befriande det var att göra det.
Det är nog också nyttigt att perspektivet får vandra lite mellan det stora och det lilla. Mellan frågor som "Vart ska vi bo?" och "Vilket diskmedel ska vi köpa?". Precis så har det gjort de här första månaderna här. Det finns så många, och olika, perspektiv i livet, på livet, och de är alla så viktiga, och, ur ett annat perspektiv inte så viktiga. :) Skönt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar