Dags igen

Ungefär ett år sedan det senaste inlägget så kommer suget att börja skriva igen. Att berätta. Livet som småbarnsförälder, just nu småbarnsförälder i Hongkong, är så fullt av intryck och livsförvandlande ögonblick. Jag känner nästan hela tiden att jag inte hinner med, det är så mycket ljuvligt, vackert, tufft och utmanande som jag vill bearbeta mer. Men tiden finns inte så ofta. Istället tänker jag att jag måste dokumentera, spara det hela så jag kan gå tillbaka och återuppleva och minnas det jag är med om. Vissa dagar upplever jag livet som det är att titta på utsikten från ett snabbtåg i Norrland, ögonen flackar konstant fram och tillbaka och insidan fylls av förundran. Kanske kan det här få vara en plats att bearbeta, minnas och dela med mig av det som händer. Jag hoppas det. Nu gnyr Amy från sovrummet, så det är dags för mig att sluta sig till den sovande skaran.