Att vara hemma och ta hand om sitt barn handlar så mycket om att låta saker bara vara som de är. Att igen och igen lämna planer om hur saker skulle bli eller uppfattningar om hur jag tycker att det borde vara. Det handlar om att bara få vara. Trött, arg, glad, ledsen, lycklig. Att tillåta mig själv att vara det och att tillåta Avon att vara där han är, idag. Det innebär ibland att disken inte borde bli diskad, picnicen inte bli av osv. Ibland känns det långt borta och mer som ett mysterium, men ibland är vi där och vi möts, och tiden blir vår vän. Istället för fiende. Våra hjärtan känns lugnare, luften friskare och tankarna tydligare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar