Årstidernas skiftningar

Nu börjar det bli glesare bland de brandgula löven på träden. Vintertiden har kommit och med dem de mörka, långa, kvällarna. Snart är det november. Jag har redan börjat förbereda mig mentalt. För den dämpade tillvaron och ensamheten. För mig karaktäriserar de november och då finner jag inte längre så mycket inspiration från min omgivning. Naturen skiftar i olika nyanser grått, visserligen vackert ibland, men grått. Och mörkt. Blickarna på dem jag möter är nedslagna, på väg, hem, in, till värmen. Jag har länge försökt att stålsätta mig mot årstidernas skiftningar, jag har velat leva i en evig, sprudlande, vårsommar. Men i år har jag tänkt försöka följa med. In i det gråa mörkret och den dämpade tillvaron. Vända min blick inåt, hemåt, till värmen. Men helst inte alltid ensam.

Morningglory

Oktober har varit så otroligt vänlig mot oss. Ny lägenhet, massor av sol och en värld full av vackra färger. Idag tog vi med oss morgonkaffet till kullen bakom vårt hus. Det visade sig vara en utmärkt ide.

Let it be

Att vara hemma och ta hand om sitt barn handlar så mycket om att låta saker bara vara som de är. Att igen och igen lämna planer om hur saker skulle bli eller uppfattningar om hur jag tycker att det borde vara. Det handlar om att bara få vara. Trött, arg, glad, ledsen, lycklig. Att tillåta mig själv att vara det och att tillåta Avon att vara där han är, idag. Det innebär ibland att disken inte borde bli diskad, picnicen inte bli av osv. Ibland känns det långt borta och mer som ett mysterium, men ibland är vi där och vi möts, och tiden blir vår vän. Istället för fiende. Våra hjärtan känns lugnare, luften friskare och tankarna tydligare.