n o v e m b e r

Jag har hört att vi totalt har haft 2 timmar sol under november månad här i Stockholm. Det känns på många sätt. Framför allt verkar immunförsvaret i den här familjen ha gett upp. Jag minns inte när vi senast var friska allihopa samtidigt. Men nu har vi kommit igen och ser fram emot ett friskt slut på november. Och förhoppningsvis mer sol. 

Som jag redan skrivit tidigare så verkar det alltid vara mer sol i Starred. 

För ett år sedan bodde vi där och då såg det ut såhär:

Fortsatt sol...

Solen gav inte upp trots att ett tunt snötäcke lade sig över Starred. Åh! Finns det någon annan plats på jorden där november är såhär vackert? För ett år sedan bodde vi här och det var det vackraste november jag kan minnas att jag någonsin upplevt.

Solsken

Är det bevisat eller känns det bara som att solen skiner mer i Norrland?

Jag tycker iaf att Starred alltid har det vackraste vädret!

Livspussla

Jag har tänkt mycket på hur jag lever mitt liv, hur jag vill leva det och hur jag kan leva det ännu mer som jag vill, den senaste tiden. Det blir faktiskt lite som ett pussel när man ska få ihop en hel familjs olika behov och önskningar, trots att vi bara är en liten familj. Jag tycker att det känns viktigt att allas önskningar och behov ska vara viktiga och försöka mötas. Men det är inte alltid lätt. Därför krävs extra medvetenhet och envishet för att få till det. Plugg, jobb och föräldraledighet är det vi pusslar med just nu i det stora. Sedan har vi "det lilla pusslet" också, hur vi lägger upp dagarna, timmarna. Jag tror att det är det allra viktigaste pusslet. Att ägna tiden jag har åt det jag verkligen vill, vare sig det gäller handlingar, tankar eller känslor. Det är i det lilla som det stora avgörs.

Ord som fastnar

Senaste året har jag tittat på serien The Wire. En serie som det tog lite tid för mig att komma in i men efter att jag gjort det så har jag varit helt såld. Nu tittar jag på femte och sista säsongen och det gör lite ont i magen när jag tänker på att jag snart måste ta farväl av alla underbara, roliga, tragiska men otroligt bra och levande skildrade karaktärer. Det känns som att jag verkligen känner dem. En favorit är Snoop. Så jag blev så glad när jag upptäckte att Gina (som också är en favorit) åkte och träffade henne i sitt första avsnitt av Ginas värld, se det här! En av deras konversationer fastnade, jag tänker nog på den någon gång om dagen, det var när Gina försökte få Snoop att berätta om sina drömmar och meningen med livet.
Jag älskar Snoops svar, och jag kan bara hålla med. Livet!

Gina: What would you say is the meaning of life?
Snoop: Life.
Gina: Like, in what way?
Snoop: Life.
Gina: Like how?
Snoop: Life!
Gina: Yeah, but in what way?
Snoop: Everything, life, life!

Kanske lite mer bebistänk?

Jag försöker att läsa lite om barns utvecklingsfaser i takt med att Avon växer. Hetty van de Rijt och Frans X. Plooij skriver i boken "Växa och upptäcka världen" att när barn är kring 8-9 månader börjar de att kategorisera världen. Det kan skilja ut ätbart från icke ätbart, hårt från mjukt, kantigt från runt och så vidare. De vet också vilka som tillhör familjen, vilka ansikten som ser vänliga ut och vilka som är främmande eller till och med hotfulla och läskiga. Författarna skriver att nu börjar barnen att tänka på samma sätt som vuxna. De hade förstås ett sätt att tänka på även tidigare, "bebissättet", men nu förändras deras sätt att tänka och blir mer likt vårt och vi får därmed också lättare att relatera till världen tillsammans.

Det är fascinerande. Jag upplever verkligen att det är så, att Avon kategoriserar saker och relaterar på ett sätt som jag lättare förstår och han vekar förstå mig bättre också. Samtidigt är det något med det här som jag tycker känns lite sorgligt, och det är just det här kategoriserandet. Varför måste allting alltid vara någonting!? Det ena eller det andra. Bra eller dålig, fin eller ful, snäll eller dum. Jag önskar att livet innehöll fler element som bara var. Lite mer "bebistänk". Lite mer av att bara ta emot.

Men jag tror att det är genom det här konstanta kategoriserandet som livet får mening. Genom att värdera, förstå och bedöma tar vi till oss det vi ser och upplever och lägger ihop det med vårt inre, med vårt liv. De erfarenheter vi redan har gör att det vi är med om inte bara möter ett blankt blad utan tas emot av en mjuk famn eller en hånfull blick. Meningsskapandet är viktigt och gör livet rikt.

Kanske en balans ändå är bäst. Vuxet kategoriserande blandat med öppet bebistänk.
Jag tror att vi har mycket att lära av varandra, bebisar, barn och vuxna.

När de somnat...

Små barn är som hjärtan. Pulserande mellan fullständig vakenhet och total vila. Det kan kännas som tvära kast för den ovane föräldern. Och jag har nog känt att jag liksom stått på tå i nästan tio månader för att vara beredd på nästa sväng. Men nu börjar jag lära mig att leva med i Avons rytm, att liksom släppa allt när det går. Låta disken stå, lämna sms:en osvarade (sorry!) och vila en stund, och tänka efter. För att sedan göra en sak i taget, det viktigaste först, tills det är dags att slå på maxpulsen igen.

Snart!

Om bara några dagar är vi där igen, i vår älskade stad Berlin! Nu går jag och tänker på allt vi ska göra och vad och vart vi ska äta och fika!!

Intentional

 

När avsikten och verkligheten liksom faller ihop och blir ett, då njuter jag verkligen av livet.

Tillsammans

Jag fortsätter på samma tema.. Jag tycker så mycket om att göra saker tillsammans med min son. Han är snart sex månader gammal så hittills har jag fått anstränga mig lite för att hitta saker som vi båda tycker lika mycket om. När vi bodde i hus och hade ett stort badkar brukade vi bada tillsammans. Nu badar han i badbalja och jag hänger med i hans upptäcktsfärder så gott jag kan. 

Men en av våra favoriter just nu är att vattna blommorna på uteplatsen tillsammans.

En vecka tillsammans

Förra veckan kom min vän Päivi på besök, hon bodde tillsammans med oss i vår lilla lägenhet. Vi vaknade och somnade ungefär samtidigt och åt varenda måltid tillsammans. Det är verkligen värdefullt att få leva så nära andra människor, även om det bara är en kort tid.

Päivis besök fick mig att se mycket nytt, både hos mig själv och i min omgivning. Det är värdefullt. Trots att hon nu flugit hem till sig på andra sidan Östersjön finns minnen av veckan som vi levde tillsammans kvar. Dyrbara minnen. 

Sommarbröllop och varm kärlek!

Igår fick jag vara med och fira kärleken mellan min vän Kristine och hennes fina Andreas! Det var ett fantastiskt vackert bröllop och jag känner mig fortfarande alldeles varm inuti.

Bära sig åt med sitt underbara barn!

Det sägs och skrivs mycket om hur man bör bära sig åt med barn. Sedan jag själv blev mamma har jag fått en hel del tips, en del tips jag är tacksam för och även en del som jag inte haft så mycket glädje av. Det jag kommit fram till under mina första fem månader som mamma är att det är lätt att börja jämföra, både barn och föräldrar och att jämförelse, som i de allra flesta sammanhang, är bland det sämsta man kan syssla med. För mig har det mest skapat oro och dåligt självförtroende. Och det vill jag inte bygga mitt föräldraskap på! Men det finns en hel del tips och tankar som stärker det goda i föräldern och som har hjälpt mig att hitta mitt sätt att vara mamma till Avon på. 

Den allra första tiden som mamma fick jag två som jag burit med mig. Ett från min storebror. Det var en gång när jag var lite bekymrad över det här med blöjbyten, hur ofta, ska jag väcka bebisen osv.. Då min bror lugnt, sakligt och frigörande sa, "gör det som är enklast, för er båda". I min iver att vilja göra rätt var det lätt att bli krånglig och överambitiös. Att ta hand om mitt barn kändes så ansvarsfullt och viktigt att jag tänkte att det nog krävdes något mer än det jag gjorde, kanske något mer än jag räckte till för... 

Min barnmorska gav mig det andra rådet: "Ta vara på kärleken! Bekymra er inte över pengar, lev enkelt och ta vara på varandra." Åh, vad jag önskar att alla fick höra det och ta det till sig tidigt i familjelivet! Ta vara på kärleken!! I den omtumlande tiden som nybliven mamma, nybliven pappa, kan värderingar, vanor och prioriteringar kastas om och hamna fel. För mig har det varit viktigt och otroligt värdefullt att prioritera tid med honom som är min allra närmaste och far till mitt barn. Det ger energi och harmoni till hela familjen!

Några andra bra tips har jag fått från boken ”VÄXA-INTE LYDA” av Lars H Gustafsson”. Jag läser den nu och jag tycker att den är så uppmuntrande. Det här är Lars åtta råd om barnuppfostran:

- Tro alltid barnen om gott! Utgå ifrån att barnet vill dig väl och gör vad det kan för att samarbeta.

- Ge barnet en stund varje dag då du är absolut närvarande och har hur mycket tid som helst! Finn en återkommande stund, till exempel strax innan barnet somnar, och låt den bli helig!

- Läs, berätta och sjung! Läs för barnet varje dag! Berätta egna sagor, historien om dig själv och om hur det var när barnet var litet! Sjung de sånger du hörde som barn – och gärna några nya!

- Lek- och låt barnet leka! Lek gärna tillsammans med barnet, men låt det också leka på egen hand! Ge det en koja att gömma sig i och en ”storsten” att klättra upp på!

- Respektera ditt barns integritet! Erkänn barnets rätt att ha sina tankar och drömmar ifred! Kräv inte full insyn i barnets liv, minnen eller framtidsplaner! Läs aldrig barnets dagbok!

- Ha så få fasta regler som möjligt men gott om tålamod! Skilj mellan det du vill bestämma, det som barnet ska få bestämma och det som ni ska besluta gemensamt! Låt barnet göra misstag och lita på att det lär av sina erfarenheter!

- Bevaka barnets rätt till känsla av värdighet och värde! Använd aldrig bestraffningar som kan kränka barnet, och låt ingen annan göra det heller! Be om förlåtelse om du gör bort dig!

- Öppna ditt hem, bry dig om barnets kompisar och engagera dig i vad som händer i förskolan och skolan! Lär känna och respektera andra barn än ditt eget så kommer du att bli känd och respekterad tillbaka!

Let's make this precious

Pure, this must be, it has to be.Pure, let's make this pure,(Do you mean it?) Yes I do,(Then let's sing it) Certainly, but first bare your hearts and cleanse your souls(And then?) Let's try and make this precious, like this. Let's make this precious. We're striving over here(Ever nearer?)I think so(Visions clearer) of course, of course. But still we must forsake all to win(All temptation?) everything (for salvation?) now you're talking. Then let this apply to all we do(And then?) Our striving will guide us. And somehow I think that we'll win. Let's make this precious, first let's hear somebody sing me a record that cries pure and true. No not those guitars. They're too noisy and crude. The kind that convinces refuses to leave, there's no need to turn it up. If it's pure I'll feel it from here. Let's make this precious, (I think we probably will)Let's make this precious, (I think we probably will)

Jag är så tacksam för bilder som hjälper till att bevara värdefulla minnen. Den här bilden togs när vi gick och väntade på att få träffa vår lilla son. Naturen bjöd på så mycket under den tiden, det var som att den ville förbereda mig på det jag snart skulle få vara med om. Att jag skulle få ta emot ett helt nytt liv. Att jag skulle bli mamma. Nu har jag varit mamma i fem månader men det känns fortfarande som att jag håller på och blir mamma varje dag. Jag lär mig så mycket, jag får så mycket och jag ger så mycket. Jag har aldrig känt mig så levande som nu. 

Jag avslutar med ett citat från en annan mamma: Becoming a parent is difficult to talk and write about, not because the words are hard to find (though they are), but because when you find them, they feel too intimate to share. The smells and sounds and stirrings of the heart are individual and holy. There’s a sense in which the universal experience is yours alone when the opposite is actually true. You hesitate to say anything at all, as if staying quiet better preserves the miracle.